Language Lit vs Readlang

Det här är kärnan. I Readlang trycker du på ett ord, och en snabb maskinöversättning dyker upp direkt, inne i texten, på ditt språk. Det går snabbt, det är gratis, och för att slå upp enstaka ord gör det jobbet bra.

Language Lit gör som standard något annat. Du trycker på ett ord eller ett helt uttryck och får en översättning som är skriven för just den meningen, varje gång, utan dagligt tak. Ett fast uttryck kommer tillbaka som det faktiskt betyder, inte som en enda röra av lösryckta ord. Ett ord som kan betyda tre saker kommer tillbaka som det enda meningen behöver, så du sitter inte och läser igenom en lista med definitioner för att gissa vilken som passar.

Readlang har också fått AI-förklaringar, och de är bra, men de ligger lite vid sidan. I gratisplanen är uttrycksöversättningarna och AI-förklaringarna begränsade till tio om dagen, så den kontextmedvetna läsningen är den del du måste ransonera. Här är den meningsmedvetna översättningen det dagliga trycket, inte funktionen du sparar till de svåra raderna.

Och när du vill gå djupare är det samma tryck: alternativa översättningar, en genomgång av grammatiken och av varför meningen fungerar som den gör, exempelmeningar som använder ordet på andra ställen, och en visuell minnesregel som AI:n ritar på stället, så att det fastnar.

Båda apparna gör flashcards av orden du trycker på och sprider ut repetitionerna över tid. Skillnaden är vad som avgör tajmingen. Readlang schemalägger repetitioner i SuperMemo-traditionen: ett ord klättrar uppför en fast stege när du har det rätt, en dag, sedan tre dagar, en vecka, två veckor, en månad, och den stegen är densamma för varje ord.

Language Lit räknar ut det per ord. En maskininlärningsmodell följer hur dina repetitioner går och förutsäger, ord för ord, hur troligt det är att du minns vart och ett just nu. När du sätter dig för att öva får du orden du faktiskt börjat glömma, fångade precis innan de glider dig ur händerna, och inget av dem du redan kan utan och innan. För er som gillar spridd repetition: det här är äkta FSRS, den mest avancerade repetitionsalgoritmen, med repetitionsloggarna som backar upp det.

Det visar sig medan du läser också. Dina sparade ord markeras på sidan av just den förutsägelsen. Ett ord lyser upp när du håller på att förlora det, och markeringen bleknar i takt med att ditt minne av det blir starkare, tills den är borta. Du färgar inte ord efter en status du själv sätter. Du ser ditt verkliga minne på sidan.

Du kan ta med ditt eget innehåll i båda. Readlang lutar sig mot sitt webbläsartillägg, och det är verkligen behändigt: du kan klicköversätta dig genom nästan vilken webbsida som helst där ute, och om det är den öppna webben du vill läsa är det tillägget i sig ett rimligt skäl att använda Readlang.

Language Lit är mer en plats att läsa på än ett lager ovanpå andra sidor. Du kan klistra in en YouTube-video och läsa med till ljudet, slänga in en nyhetsartikel, en EPUB, en PDF (även en inskannad, då körs OCR) eller en webbsida. Du börjar inte heller vid en tom hylla: du kan läsa lektioner som andra som lär sig språket har gjort offentliga och publicera dina egna, och det finns ett gratis bibliotek med mer än 40 000 klassiska böcker från Project Gutenberg, på vartenda språk som appen stöder.

Readlang håller sig medvetet tunt. Det lägger sig över texten och håller sig annars undan, och om en enkel reader är allt du vill ha är den sparsmakadheten en fördel, inte en brist.

Language Lit är mer byggt som en plats att läsa på än som ett lager ovanpå en. En lektion kan läsas upp med en röst som verkligen låter mänsklig, inte det platta text-till-tal du slutar höra efter en minut. Den kan bära hur många bilder du vill, eller så låter du AI:n skapa en hel illustrerad lektion, så att en berättelse är något du kan se framför dig i stället för ett block av grå text.

Inget av det gör Readlang sämre på det den satte sig för. Den gör bara mindre, med flit. Vilken du vill ha beror på om du är ute efter en snabb lins på text eller ett rum att sätta dig och läsa i.

Readlang översätter till ditt språk, men själva appen använder du på engelska. Det är okej om engelska sitter i ryggmärgen, och en tyst extraskatt om inte.

I Language Lit är hela appen översatt till alla 33 språk, och varje kontextuell översättning kommer tillbaka på språket du faktiskt talar. Så om ditt modersmål inte är engelska läser, lär och repeterar du inuti ditt eget språk, i stället för att dra appen via engelska som de flesta läsverktyg tyst förväntar sig.

Menyerna, grammatikanteckningarna, förklaringarna och översättningarna landar allihop på ett ställe du redan tänker. För folk som inte har engelska som modersmål är det ofta hela anledningen till att ett verktyg blir kvar.